... känns skönt att vara hemma igen efter en veckas jobb på norska sidans finnmarksvidd ....

Trots allt borta bra men hemma bäst - det bara upptäcks varje gång jag kommer hem igen. Nu med RUT laddad med lite jordbärssyltetöy och kneipbröd.

Strålande solsken över snötäckta oändliga vidder i 5 dagar var min verklighet som lärare på Samiska Högskolan i Kautokeino. Vilket privilegium att få lära ut mönsterkonstruktion för en liten grupp studenter som är intresserade och dessutom helt på det samiska språket. Lärde mig mycket och studenternas mönster fungerade bra - är ju den stora behållningen att som lärare se nöjda elever och kunna bekräfta att min teknik fungerar även i ett område där jag inte haft så stor referensgrupp förr.

Nu är jag åter i lilla huset nära fjällen och solen går nu strax ner över de fjällnära skogarna i horisonten. Sytt rävskinn i öronen (som min sykollega och vän syhäxan K säger) nu bara det sista på min säl/rävmössa kvar. Nu letar jag ett svart garnnystan som jag bara vet att jag packat med, men inte riktigt i vilken väska eller påse, måste ju fläta snygga knytband till mössan. Hittade mitt i allt en gammal blommig julgardin som kommer att bli fin mösspåse att ha i skoterlådan i påsk. Vad skulle en samisk kvinna göra utan påsar ??

Sambon ligger på spikmattan och slappar under en yllepläd på trasmattan mitt på golvet. Min tur senare i kväll att få fart på blodcirkulation och endorfiner med den gröna spikmattans hjälp. En otrolig metod som ger såå skön känsla i kropp och själ.

Nu hägrar stugan till fjälls och att måla då de andra i jakten på storrödingarna pimplar på fjällsjöisarna ...