... så är det då jag åter kan lägga ett år till dåtid och blicka framåt, hunnit fylla år igen .... i den klara höstens luft och känslan av att höra hemma i svalkan har infunnit sig.

Har även hunnit visa upp ett fragment av ett färskt projekt i Kiruna i slutet på augusti

"Jiekŋa Jienat – Sound of Ice" ett samarbete med Solveig Labba ochSimon Marainen som under vintern växer till ett större kulturyttrande. Vi inspireras av våra traditioner i en multimediahappening med jojk, textil skapande och helt enkelt moderna samiska uttryck. Visar och tackar mina modeller som ställde upp i Kiruna på bild i dagens blogg. Fotograf är Ann Margit Svonni.

Men nu åter i mina kända rum för skapande och varande i vardagen. Försöker då och då ta mig ut för att njuta luften från ett berg - där jag kan se överträdtopparna och verkligen sväva iväg och njuta i massor. Tur att dessa små lufthämtningar görs.

Skönt, åter känns ylletygerna som naturliga att jobba med - det värmande. Det händer hela tiden mer och nytt - skapar till kunder och hjälper andra att knåpa och skapa emellan varven. Ljus petrol och vinrött har varit två av färgerna en av mina trognaste kunder önskat sig i garderoben i höst. Skönt med lite färg.

Material säljs då och då, skönt att inte bara skapa egna nya produkter. Men nu är det strax dags för mässa och marknad igen. Så planerna är planerade och skall göras till verklighet för det kommande året. Textil tryck och sömnad om vartannat. Njuter av flera olika tekniker. Kanske lite måleri om andan faller in ....

Så snart till penna och papper - skisser och traditionell kunskap - kunskapsöverföring är jobbets målsättning nån vecka framöver ... i höstens underbara tid.

... finns ju i alla möjliga sammanhang, i jobbet, det privata, humöret, hälsan och det är ju tur. Hur skulle man annars veta då det är underbart och bra.

Höstens klara luft kryper in över skogen och flatlandet nära kusten ... anar att den bor runt de vackra fjällen redan. Längtar dit - snart blir det fjälligare luft även i min näsa. Så skönt ...

Sommaren har äntligen tagit slut, denna för mig värsta årstid. Värme är bara inte min grej. Dock stått ut ovanligt bra i sommar tycker jag. Men nog har det varit många pustiga dagar som tog död på min skapar lust i vadmal måste jag säga.

Men den har jag funnit åter och nu har höstsäsongen verkligen sparkat igång. Har väl några få dagar kvar detta år som är obokade men de är ytterst lätt räknade. Antingen kurs i någon slags sömnad - det är så inspirerande att lära ut. Eller egen produktion på ett eller annat sätt. 

Så är det - livet levs - stygn tas och tankar reser till nära, kära och många andra ställen ... över berg och dalar.

... eller hur är det nu ...

Har inte fått fram ett ord här på länge, men nu bestämt mig för att jag måste övervinna den antikänsla jag fått på grund av personliga påhopp i gästboken.

Nå sommaren har förflutit med många projekt i hamn, konfirmander har dekorerats i koltar och kvinnor i bröllopsklänning och nu sist en god vän och konstnärskollega har fått sig en speciell kolt sydd vid Stora Luleälvens strand sommaren 2009.

 Efter veckor med lata nästan sommarlovsliknande dagar och nätter så var det detta skapande av något med starka rötter i dräkttraditioner men ändå så nytt - i det lilla.

Men vacker blev hon - nu till att möta kung och drottning.

Nu skapar jag modernt igen och nästa vecka hoppar jag söderut och dekorerar en man med rutor på barmen och zick-zack runt midjan ... modern men som vanligt med inspiration från hans släkts gamla mönster ...

Nu blir det att möta en ny dag med sol från den klarblå himmlen och vänta på vintern - där jag kan känna mig stor i en liten värld ... och ödmjukt kunna vända på orden ... liten i den stora världen.

... befinner jag mig som oftast med tvära kast. Traditioner djupa och trygga i samiska dräktens språk - där rör jag mig van och trygg. Nästa uppdrag är något modernt med en pling på ett eller annat sätt som min lärare i måleri en gång i tiden kallade det lilla extra för ....

Fått färdig en konfirmationskolt till en lagom tuff 15 årig blivande konfirmand, veckan som gått. Det blev den 226 kolten eller kanske 227:e om jag nu ska försöka hålla räkningen. Känns lugnt och skönt att då och då få skapa efter givna regler och att inte behöva vara så nytänkande precis varje dag i sömnadens värld. Liksom en helt lugn ostressig sida i min sybubbla, att sy på säkerhet och erfarenhet.

Obeskrivligt skön känsla att klä ännu en samisk individ i dräkt ...

Så till en bröllopsdröm i mörkrött siden ... mönstret klart och allt snart utklippt ... ett stort och spännande projekt med en 40-tals inspirerad blåsa till en kvinna som vågar ta ut svängarna i något annorlunda. Glad att verkligen få skapa något speciellt till en stor personlighet.

Tur att inte allt blir en katastrof - som en tänkt kund faktiskt kallade resultatet efter många timmars jobb jag utfört, via mejl flera dagar efter leverans. Plagget är returnerat och jag hoppas personen hittade något mindre katastofalt i konfektionssydda plagg. Jag skapar inte plagg som inte syns ... jag är en form & färggivare som går på känsla och intuiton vad gäller skapandet av kläder med själ ....

Vilken tur jag har, som valt att gå den egna vägen och har möjlighet att njuta av livet samtidigt - bland plingar och traditioner - vackra som katastrofala .... allt har sin charm.

Njut sommaren - mulen eller solig ...

... eller in och ut ...

Länsat gammelhuset på lite prylar, då det mer än delvis är mitt förråd och en hämtat även en del från garaget, till M:s förtjusning får han in blå faran till moppe där nu.

Packade RUT och tog en snabbdusch, vilket var lite onödigt då klimatanläggningens motor eller generator eller drivpaket har kapsejsat och brunnit (15.000:- fattigare att repa den), detta var tydligen fallet redan då vi köpte henne. Har ju bara varit några dagar nu i maj vi verkligt behövt kylas ner - men icke ... mer kokt än sval har RUTan gjort oss den första vårsommaren tillsammans. Nog om detta ...

Till Gammelstads kyrkby bar det av & inkånkande av prylar inför Konstnärerna NORDs sommargalleri ... nu är vi sju donnor som ska kollektiva ihop i sommar. Vi öppnar helgen som kommer 5-7 juni, slår upp porten 11-17.00 ... det är även marknad i byn lördag-söndag.

http://konstnord.blogspot.com

Där hittar ni info om oss och verksamheten ...

Nu kan jag med gott samvete inta sängen, i morgon skall jag förgylla en koltsömmerskas tillvaro med nytt kläde till dekorer per bussgods, åter packa RUT för färd inåt landet och mötesjobb där nästan hela veckan.

Sommarvärme till er alla av kokt nivå ....

... är en aktiv kvinna i mylla och måleri just för stunden - blommor planteras och ogräs försöker utrotas med täckduk och bark efter sanering av lerdjordens härskare... men jag skall vinna!

Har sytt en complé - en ensambel i naturvita toner till en parant kvinna som är så rolig att skapa åt. Det hela resulterade i ett sammarbete med salong STIL i Boden och vår gemensamma kund blev föremål för ett "gör om mig reportage i en lokal annonstidning.

Efter detta, ännu en beställning färdigställd till en kvinna i trakten och nu har jag då flera dagar denna vecka borrat ner fingrarna i jorden. Planterat alla utekrukor fulla med solvisare, million bells, minimajs och flera azaleor. Storpyntat bron och andra hörn på vår tomt i år. Bestämt mig för att inte låta det förfalla som de sista två åren ...  Så nu står basilika, timjan och gräslöken stolt i stora järngrytan, röd och gul lök har vi pillrat ner i gamla åkermarken och potatisen har M kastat ner i fårorna för flera dagar sedan.

Fick till och med för mig att lasera utemöbler svarta idag och M han har placerat ut golvet till nya uteplatsen på rätt ställe. Gamla uteplaten är ju ett minne blott tack vare sambon lessnat på att ha hela garaget fullt av Astu Designs prylar, nu får jag eget litet hus i mitt emot garaget. Förråds utrymme och plats till grovsömmnad och ett eget kryp in helt enkelt. Så glad för att han strävat hem timmer efter vinterns storm och sågat upp det - så stuga, uteplats fram och lite annat kan snickras av egna brädor.

Så nöjd kvinna skall i senare i dag flytta in med resten av brudarna i Konstnärerna NORD i gula huset i kyrkbyn i Gammelstad. Vi har hyrt in oss en sommar till i världsarvets kulturella miljö. Fått hjälp av M att snickra skyltar och dona ... han är en pärla den mannen.

Nu till drömmar om blomstrer, laserade bänkar och butiksinflytt ....

... så for jag från skogig kust till fjorden væsterut ...

Med lånade bokstæver skriver jag ord från grannlandet i væster. 10 dagar och många timmar jobbandes som vægvisare i valkade ulltyger och sømmars land. Jag njuter av att læra ut men min røst tar oftast slut. Måste kanske uppsøka någon slags pedagog som kan læra mig att anvænda stæmbanden rætt. Har nog strævat med røsten i hela livet och många ær ni samiska vænner och øvrigt løst folk som hørt mig hesare æn hesast sista dagen på en stor sammankomst.

Surrar væl førmodligen livet ur de flesta & det mesta.

Kontrasten mellan tysta timmar, dygn och veckor ensam vid symaskinens front och de otroligt sociala kurs helger eller kulturella grytor som besøks då och då ær ju faktiskt markant. Kanske inte konstigt att min røst blir hes ...

Denna resa har dock en førkylning kommit smygande från fjordens vind och i ett hus med tre jakthundar så blir ju allergiska krumelurer lite extra svåra att hitta rætt væg før luft, hostningar och ibland en nysning ...

Husværden hær har dock fått mig att førstå innebørden med hjælp i tablettform ... halva førkylningen førsvann 20 minuter efter tablettens væg in i mig!! Veckan kommer att øverlevas .... tack T-A!!

Kan ju rapportera att jag trivs i norges vackra land och med folket hær ...

bor hos en underbar familj med 5 stora personligheter. Otroligt fint av er att øppna ert hem i 10 hela dagar till mig.

Nu blir det att åter ta stickningen i hænderna och fortsætta mitt roliga garnprojekt ;o) Ja det ær sant att jag sjælv valt att arbeta med garn i sticknngs form ... riktigt avslappnande.

4 dagar kvar av att se nya samiska drækter fødas - kan jag kalla mig koftas jordemor - ja det kænns faktiskt så ....

... med en snöstorm som mellanrum igår ...

Har njutit gränslöst i tre veckor i fjällnära skogen nedanför mina rötters fjäll. Med svensk sidas högsta fjäll som del av fondväggen och solen från blå himmel de flesta dagarna så kan man inte göra annat än tanka energi för kropp och själ.

Nu en helg i lilla huset innan jag drar till kusten igen.

Återkommer med mera ingående funderingar då tankar av annat än avslappnad karaktär finns ....

Önskar alla solenergi själen full.

... känns skönt att vara hemma igen efter en veckas jobb på norska sidans finnmarksvidd ....

Trots allt borta bra men hemma bäst - det bara upptäcks varje gång jag kommer hem igen. Nu med RUT laddad med lite jordbärssyltetöy och kneipbröd.

Strålande solsken över snötäckta oändliga vidder i 5 dagar var min verklighet som lärare på Samiska Högskolan i Kautokeino. Vilket privilegium att få lära ut mönsterkonstruktion för en liten grupp studenter som är intresserade och dessutom helt på det samiska språket. Lärde mig mycket och studenternas mönster fungerade bra - är ju den stora behållningen att som lärare se nöjda elever och kunna bekräfta att min teknik fungerar även i ett område där jag inte haft så stor referensgrupp förr.

Nu är jag åter i lilla huset nära fjällen och solen går nu strax ner över de fjällnära skogarna i horisonten. Sytt rävskinn i öronen (som min sykollega och vän syhäxan K säger) nu bara det sista på min säl/rävmössa kvar. Nu letar jag ett svart garnnystan som jag bara vet att jag packat med, men inte riktigt i vilken väska eller påse, måste ju fläta snygga knytband till mössan. Hittade mitt i allt en gammal blommig julgardin som kommer att bli fin mösspåse att ha i skoterlådan i påsk. Vad skulle en samisk kvinna göra utan påsar ??

Sambon ligger på spikmattan och slappar under en yllepläd på trasmattan mitt på golvet. Min tur senare i kväll att få fart på blodcirkulation och endorfiner med den gröna spikmattans hjälp. En otrolig metod som ger såå skön känsla i kropp och själ.

Nu hägrar stugan till fjälls och att måla då de andra i jakten på storrödingarna pimplar på fjällsjöisarna ...

... är på väg igen ...

Nu packar jag RUT och drar norrut, nordnorges vidder kallar. Skall jobba där i en vecka i den ädla konsten att konstruera mönster till samisk dräkt med ett gäng studenter.

Vårvintern har anlänt och jag har lyckats bli upptinad av solens ljus. Så nu har jag frissat mig, köpt nya lyxiga solbrillor och tagit fram klackastövlarna och kjolen. Slank in i kappan som inte passat på 3-4 år och kände mig allmänt upp piffad, men det klart att slippa bära på dryga 20 kilo mindre än vanligt är ju en enorm skillnad.

Tar världen med storm igen känns det som och njuter av det.

Så nu är jag borta från data värld och mobilvärld i en vecka. På ett vis blir handsömnaden av min nya rävskinnsmössa rena sköna semestern om kvällarna. Inget annat som stressar ... lugnet får tala.

Nomaden i RUT är snart på tur igen ...

... nu tinar det i nästan oplogade vägkanter och vissa platser kan man nästan bada på ...

Inte de förnöjsamma ljumma sommarbadet utan bada sock och skoklädda fötter då man försöker sticka ut fötter ur bilen. En snörik vinter i norr men ofta utan plogning gör ju snölagren i smält form väldigt vattenrika ...

Men skönt är det att möta stora solen med murriga vinterögon igen, något vaknat till liv och visst ökar energin. Även om jag är en vinterkvinna så är vårvintern en njutning ... jag lever!! Samlar krafter inför timmar av arbete ....

Just på grund av det knökfulla ordet arbete och en kalender som innefattar MYCKET egen produktion varvat med kurser på helgerna så blir det inte många ord skrivna här ... har varit mycket i lilla huset nära fjällen och arbetat vid symaskinen. Knåpat ihop min 231 kolt i lampans sken under några nätter förra veckan och klippt rivit och sytt i vit underbar vadmal till att pryda och värma en ung dam här i norr ...

Men även min hjälpsamme och underbare sambo M har fått något av den uppbokade sömmerskan. Han har äntligen fått prova in sin luhkka - oväderskrage, en skapelse han önskat flera år och nu äntligen. Sydd i rysk stabil mörkt smaragdgrön vadmal med natursvarta detaljer ... i kväll blir den klar hade jag tänkt .... så han kan ha den i fjälls där vi blir hela 3 veckor i april. Längtar - bara längtar ...

Men nu väntar salong STILs golv på mitt hår igen ... vårvinter fin tänker jag bli ...

... tar nya krafttag inför hektisk skapar period....

Nu är jag så uppbokad att jag vet inte om jag kommer att kunna andas innan det är sista veckan i juni. Kurser, egen produktion om vart annat hela vårvintern och våren.

Jag lever verkligen på mitt företagande - jag kan fortfarande knappt tro det. Men beviset finns i siffror som jag nu organiserat inför revisorns granskande blick och uträknande av procentuella minskningar och ökningar. Men som kvinnlig företagare så har jag ju startat försiktigt och fått stor hjälp av M i vardagens siffer balans så klart. Honom evigt tacksam - han gör min dröm om eget möjlig. Så nu skall jag skicka pappershögen till revisor och knåpa ihop lite måsten resten av veckan ... på fredag drar vi till lilla huset för gemensam helg där. Skönt att hinna skotta av vintern av taket och få dit lite extra ved igen. ...

"Norrskenets dotter" i siden visas ovan ... kläder i siden till mig själv. En stor kvinna kan ju även hon vara vackert klädd. En av mina favoriter är att skapa snygga kläder för stora former ...

... skönt att vara i stugan lite längre och lugnare än vanligt - snöns faller och jag känner att den får göra det ....

Tar fram spaden i morgon och gräver fram bro och bil - sen ringer jag traktorn ... har så bred infart och numera då plogen har någon konstig skopa med vingar så får jag gatans all snö i en hård vall på min uppfart.

Njuter av sovmornar och tv i soffan, eldar i kaminen och bara är ...

vilar upp mig, men gör mina skrivna projekt på dagarna. Skönt att nu ha mejlat projektbeskrivning till en kollega för 2010 år jobb och nu fortsätta skriva och skissa inför leverans på fredag.

Jag njuter lugnet nära fjället och energin av den blå dagen fyller mig ... själen mår gott.

... konstig februari får man väl kalla årets upplaga. Eller är det så skrämmande att vi glömt hur riktig vinter smakar, luktar och känns ...

Har varit kallt men ändå dånat ner massor av den vita - i år väldigt fluffiga varan snö. Jag gillar ju känslan av minnens vintrar av kyla och knarr under bällingskorna. Dom får nog åka med till lilla huset nära fjället senare i veckan.

Gångna helg har då kursen där vadmalskläder sytts i Överkalix västra trakt slutförts. En något marknadsmosig - men glad och nöjd lärarinna hann precis hem från ett dygns västerbottens ledighet. Hälsade på syster med familj och goda vänner och fick ett litet jobb gjort på samma resa.

Packade med hjälp av M stora nya bilen RUT och hon kändes bara halvfull trots massor med vadmal och trådar i bagagen. Så lätt det var att packa in och ut må jag säga. Hon gör sitt redan från start och jag känenr mig mindre ängslig på vägen i fina blå bilen - dekorerad med min logo och namn. Bra att hon gör reklam Rutan....

Så som den vana trogen så sätter vädrets makter igång snöfall eller rejäl kyla då jag far till denna sömnadens kurs by. Denna gång både och, jag kan inte annat än förbluffas. Nåja jackor, kappor, anoraks och någon samisk dräktdetalj tar färdiga former och det känns bra då jag åter packar mig hemmåt på söndagen.

Nu har jag vilat ett par dagar, sett vårsolen skrämma fram allt damm i huset så det blev rejäl städning med början igår och fortsättning i dag ... damm får fara dit det passar bäst - i dammsugaren och jag pyntar om lite här och där så det märks någon skillnad.

Undrar stilla hur länge det tar att städa ut en julgran??

Siktar nu på att byta lakan och basta i kväll, kanske även hinna med ett fotbad i den allför oanvända apparaten min. Känns som en bra förberedelse innan Rut får frakta upp dator och mig till lilla huset vid fjällskogarna ... skall jobba med papper, ord och penna några dagar för att leverera ett beställt pedagogiskt material i slutet på månaden.

Hoppas njuta knarret under bällingskorna länge än ...

... så kan man rama in en onsdagkväll i februari då det är marknad i Jokkmokk ....

Allt kan verkligen hända, det är kontraster mellan lycka och total förvirrad skräck det är frågan om.

Vår konstnärliga happening gick av stapeln utanför museet Ájtte och snön föll stilla och vädret gav perfekta 5 minusgrader. Bra för våra modeller som underbart nog ställt upp för oss i ur och skur sen i september vid provningar, konstformer och fotograferingar. Allt i olika lokaler och väder ...

Så med en massa lösögonfransar - vitsmink och olika munformer och våra massiva kläder på plats så samlar vi kraft i ring innan uttåget bland folket. Som inte alls vet vad som väntar ;o)

Vi använder oss av hela området och skapar halvt kaos och hicka då folk inte från början förstår vårt system i upplägget av att det kommer fler modeller ut ur mörkret ... det gillar vi!! Effekt har det - vårt nya sätt att genomföra kläder som konst.

 Nöjda och frusna tar vi logen i besittning igen och sminkar av och klär av alla, plockar fram lite bubbel och pommac, små skaldjurs mumsiga bitar och skålar och tackar modeller och nära och kära.

Då brudarna börjar fara hemåt en efter en - så komemr samtalet att min mor krockat med en älg ... chocken och bemötandet av 112, polis och vårdcentral är lite omtumlande även 1½ vecka efteråt ... sammanfattningen är dock att mors bil är ett skrynkligt russin och hon har haft en älg i knät utan skador i princip. Turligt nog tog flertalet änglar stor plats i bilen den kvällen .... men polisen skickade ju i alla fall någon som tog hand om älgen. Min mamma fick sköta sig själv.

Tur att änglar finns även på Nordlig Barock givit hicka ...

Foto:Tanja Stenman